Oskar Hansson, ledamot

Professor vid Lunds universitet och överläkare på Enheten för klinisk minnesforskning

Oskar Hansson tilldelas ”Alzheimerfondens stora forskningspris” för 2017. Prissumman uppgår till 2,5 miljoner kronor. Oskar Hansson är professor vid Lunds universitet och överläkare på Enheten för klinisk minnesforskning. Han får priset för sina kliniska undersökningar, hjärnavbildning med magnet- och PET-kamera samt biokemiska analyser av blod och cerebrospinalvätska. 

Jobbar du enligt hypotesen att Alzheimers sjukdom orsakas av ansamling av beta-amyloid?

Jag tycker det finns mycket starka bevis för att ansamling av β-amyloid i hjärnan är ett mycket viktigt steg tidigt vid Alzheimers sjukdom. Det starkaste beviset för detta är att i princip alla starka genetiska riskfaktorer för Alzheimers sjukdom påverkar just denna process. Vidare så har alla med Alzheimers sjukdom spridd ansamling av β-amyloid i stora delar av hjärnan, och detta verkar vara nödvändigt för att de tau-aggregat som uppstår vid alzheimer ska kunna spridas. Emellertid är det oklart om det är för sent att försöka minska β-amyloid i hjärnan när aggregaten av tau väl har börjat sprida sig och nervcellerna har börjat gå under.    

Vad fokuserar din forskning på?

Min forskargrupp utvecklar metoder för förbättrad diagnostik av Alzheimers sjukdom och relaterade sjukdomar. Framför allt har vi förbättrat den diagnostiska säkerheten under de tidiga skedena av sjukdomarna. Detta eftersom vi tror att framtida läkemedelsbehandlingar riktade mot de underliggande sjukdomsmekanismerna vid alzheimer, dvs. ansamling av β-amyloid respektive tau, måste påbörjas tidigt innan skadorna på nervcellerna har blivit för utbredda och permanenta.

Utöver förbättrad diagnostik arbetar vi för att förstå de underliggande sjukdomsmekanismerna bättre, t.ex. varför vissa individer ansamlar β-amyloid i medelåldern, medan andra kan leva i 100 år utan att drabbas. Likaså vill vi bättre förstå varför vissa personer kan ha β-amyloid i hjärnan i 2-3 decennier utan symtom, medan andra utvecklar minnesproblem relativt snabbt. 

När kan dina forskningsresultat komma patienter till godo?

När det gäller metoder för tidig diagnostik av Alzheimers sjukdom så arbetar vi redan nu aktivt tillsammans med bl.a. forskare från Göteborg för att markörer för β-amyloid och tau i cerebrospinalvätska (ryggvätska) ska användas för tidig diagnostik världen över. Detta underlättas av att flera företag nu utvecklat metoder för mer robust mätning av dessa proteiner. När det gäller den diagnostiska nyttan av att mäta tau med PET-kamera så tror jag det att detta kommer att implementeras i sjukvården inom en 5-årsperiod. Vårt arbete med att förstå sjukdomsmekanismer bättre kommer förhoppningsvis att bidra till den allmänna kunskapen om dessa sjukdomar och på sikt underlätta utvecklande av nya läkemedel.

Vad har din forskning bidragit med hittills?

Vårt arbete tillsammans med Kaj Blennows forskargrupp har under det senaste decenniet lett till att biomarkörer för β-amyloid och tau i cerebrospinalvätska (ryggvätska) idag används för att hitta rätt patienter tidigt, innan hjärnskadan är för utbredd, så att de kan delta i kliniska studier där man undersöker effekten av nya lovande läkemedel. I tidigare läkemedelsstudier inkluderades framför allt patienter som redan hade nått demensstadiet av Alzheimers sjukdom, men mycket tyder idag att man måste påbörja behandlingen med nya bromsmediciner mycket tidigare i sjukdomen. Vidare så har det visat sig att diagnostiken förr ofta var mycket undermålig och många av de personer som inkluderas i läkemedelsstudier inte hade Alzheimers sjukdom, utan andra demenssjukdomar. Med hjälp av biomarkörer för β-amyloid och tau i cerebrospinalvätska, samt PET-kamera för β-amyloid, så kan man nu inkludera rätt patienter tidigt i förloppet, vilket radikalt borde öka sannolikheten för positiva resultat i framtida läkemedelsprövningar. Mot bakgrund av bl.a. vår forskning har de regulatoriska myndigheterna i EU och USA godkänt användning av biomarkörer för β-amyloid och tau i cerebrospinalvätska för att identifiera Alzheimers sjukdom tidigt inom ramen för nya läkemedelsprövningar. 

Våra resultat har även bidragit till de nya diagnoskriterierna för Alzheimers sjukdom där biomarkörer för β-amyloid och tau utgör en central roll. Ett viktigt nästa steg, som vi deltar i, är nu att implementera användningen av dessa metoder i klinisk praxis världen över för att förbättra diagnostiken av Alzheimers sjukdom inom sjukvården. 

Är det många idag friska personer som kommer till dig för att undersöka om de i framtiden kan få Alzheimers sjukdom?

Vi undersöker biomarkörer för Alzheimers sjukdom hos kognitivt friska personer endast inom ramen för forskningsstudier, eftersom det idag inte finns några botemedel. Men dessa markörer används idag som en del av utredningen av de flesta patienter som söker för minnessvårigheter (eller andra kognitiva symtom) på vår Minnesklinik på Skånes universitetssjukhus, i likhet med de flesta Minnesmottagningar knutna till våra olika universitetssjukhus runt om i Sverige. 

Hur går den undersökningen till? 

Biomarkörer för β-amyloid och tau mäts i cerebrospinalvätska (ryggvätska) och denna fås genom att göra en s.k. lumbalpunktion. Denna undersökning tar ca 15-20 min och ger inget större obehag när en erfaren läkare utför proceduren. Ett fåtal personer får övergående huvudvärk efteråt, men detta är vanligt framför allt hos yngre personer. 

Vid PET-kameraundersökning av β-amyloid eller tau i hjärnan sprutas ett inmärkt ämne, en s.k. radioligand, in i ett blodkärl i armvecket och radioliganden binder sedan till antingen β-amyloid eller tau i hjärnan. Radioliganden skickar sedan ut en signal som mäts med en PET-kamera och undersökningen liknar i stora drag en vanlig röntgenundersökning av hjärnan. 

Börjar processen i hjärnan alltid många år innan symptom visar sig eller kan det variera?

Vi studerar detta i våra nuvarande studier, men preliminära resultat tyder på att sjukdomsprocesserna vid Alzheimers sjukdom verkar börja ca 15-20 år innan symtom utvecklas, men att detta kan nog variera mellan olika individer. Varför det varierar mellan olika individer vet vi inte idag, men det är ett av målen med vår forskning att försöka ta reda på detta. 

Om hjärnan inte visar några spår av sjukdomen vid t.ex. 60 års ålder, är det då sannolikt att man inte kommer att drabbas?

Om biomarkörer för β-amyloid och tau i cerebrospinalvätska (ryggvätska) är normala hos en person i 60-årsåldern så har hen en mycket låg risk att drabbas av demens pga Alzheimers sjukdom inom en 20-årsperiod. 

Eftersom det inte finns något botemedel, är det någon idé att få veta svaret?

Idag finns inga botemedel mot Alzheimers sjukdom varför vi inte rekommenderar personer utan tydliga kognitiva symtom att undersöka om de har alzheimerförändringar i hjärnan eller inte. Men för dem som har tydliga symtom, t.ex. att minnesförmågan försämras över tid och att även närstående märker av detta, så kan det vara värt att ta reda på om det beror på Alzheimers sjukdom. Om man relativt tidigt kan ställa rätt diagnos så kan symtomlindrande läkemedel sättas in tidigt och livsstilsförändringar göras som eventuellt kan förlångsamma förloppet. Vidare har ca 50–60 procent av dem som söker hjälp på en minnesklinik för lättare minnesbesvär inte Alzheimers sjukdom, och dessa personer kan då få lugnande besked och fokusera på andra bakomliggande orsaker såsom sömnsvårigheter, stress eller depression.