Orsaker och risker
Ett stort antal riskfaktorer för Alzheimers sjukdom har kartlagts i olika studier. Liksom vid många andra sjukdomar är det ett samspel mellan arv och miljö som påverkar om och när en person drabbas av Alzheimers sjukdom. Studier har visat att upp till 40 % av sjukdomsfallen kan härledas till olika livsstilsfaktorer. Att vi kan påverka vår risk ger stora möjligheter att motverka trenden att allt fler personer drabbas. En hälsosam livsstil är inte någon garanti för att inte drabbas, men sannolikheten minskar enligt många studier. De mest etablerade riskfaktorerna är förutom hög ålder, faktorer som även påverkar hjärtat såsom högt blodtryck, diabetes och andra metabola sjukdomar samt fysisk inaktivitet. Även hörselnedsättning och olika psykosociala faktorer som stress, ensamhet och hopplöshet har under senare år kopplats till demens Att förbättra sin livsstil kan vara ett sätt att minska risken att drabbas eller åtminstone att skjuta fram sjukdomsförloppet för många sjukdomar, och så även för Alzheimers sjukdom.
Svensk forskning visar att demensrisken på individnivå faktiskt har minskat under de senaste decennierna. Det här tror man beror på bland annat tätare och bättre hälsokontroller vilket minskat antalet drabbade av hjärtkärlsjukdom, som i sin tur bidrar till en minskning av demens. I och med att hela befolkningen blir allt äldre ökar dock i slutändan antalet drabbade av Alzheimers sjukdom och demens vilket innebär stora påfrestningar på både fler individer, vård och samhälle- därför behöver vi satsa ännu mer på forskning och utveckling av nya läkemedel.
Ärftlighet
Alzheimers sjukdom kan delas in i typerna familjär och sporadisk. De familjära fallen är relaterade till ärftlighet och har en tidig debut (innan 60 år), medan de sporadiska framför allt drabbar äldre. Det är viktigt att skilja på genförändringar som orsakar familjär Alzheimers sjukdom och de riskgener som påverkar den sporadiska sjukdomen.
Familjär Alzheimers sjukdom ärvs enligt ett dominant mönster, vilket innebär att om man är bärare av en viss genförändring så kommer man med största sannolikhet att drabbas av sjukdomen. Om man har en förälder med ärftlig demenssjukdom är risken 50 % att själv drabbas. Ungefär hälften av tidigt debuterande Alzheimers sjukdom har den familjära formen och i Sverige känner vi idag till cirka tio släkter som är drabbade.
Riskgener ökar istället risken att drabbas, det vill säga att andra faktorer (ålder, livsstil, yttre omständigheter, slumpen) påverkar om personen drabbas eller inte, men sannolikheten är större om man bär på en riskgen. Den mest kända riskgenen är Apolipoprotein E4-varianten. Eftersom riskgener också kan ärvas från generation till generation, ökar risken att drabbas även av sporadisk Alzheimer om man har det i släkten.
Personer med Downs syndrom kan ha fullt utvecklade och omfattande Alzheimerförändringar i hjärnan redan i 40-årsåldern.
Läs mer om forskning kring ärftlighet och demens i artikeln om Martin Ingelsson.
Hög ålder
Bara en procent av alla som drabbas av Alzheimer drabbas före 65 års ålder. Med åren ökar risken att få Alzheimers sjukdom. Ökningen är inte lika stark för vaskulär demens (kärldemens). Förhållandet mellan ålder och sjukdom gör att man övervägt om kognitiva sjukdomar är ett tecken på normalt åldrande. Bara vi blir tillräckligt gamla skulle vi i så fall drabbas. Studier visar till exempel att resultat på intelligenstest i regel blir sämre med stigande ålder. Men det är inte enbart ålder som påverkar resultaten, de påverkas också av att personer i olika åldrar har haft olika uppväxt, har levt i olika samhällen och haft varierande utbildning.
När samma personer studerats i flera år förändras inte testresultaten påtagligt med stigande ålder. Vissa förmågor, till exempel den språkliga, är relativt opåverkade, medan andra som intellektuell snabbhet och rumslig förmåga visar en viss nedgång. Detta talar för att kognitiv svikt inte är en del av normalt åldrande.
Orsaken till att stigande ålder har så stor betydelse för utvecklingen av demens är troligen att belastningen på hjärnan ökar med stigande ålder och vår förmåga att reparera skador blir sämre. Effekten av vissa riskfaktorer är också beroende av den tid man utsätts för dem.
Kön
Huruvida kön har betydelse för demensutveckling är omdiskuterat. Flera studier antyder att män kan ha en ökad risk före 75 års ålder. Efter 85 års ålder tycks risken för demens vara högre hos kvinnor än hos män. Att kvinnor i snitt lever längre än män är en av orsakerna till att fler kvinnor drabbas i högre ålder men sambandet påverkas även av könshormoner och andra riskfaktorer. Idag forskas det alltmer om vilka faktorer som gör att sjukdomen kan se annorlunda ut mellan kvinnor och män. Flera stora studier har visat motsägande resultat angående hormonbehandling i samband med klimakteriet; både skyddande och förvärrande effekter har rapporterats. Skillnaderna kan bero på när behandlingen sätts in, eftersom ålder för när man hamnar i klimakteriet också kan påverka risken. Genom att vi lär oss mer om riskfaktorer och skyddande faktorer kan vi i framtiden få mer specifik kunskap om vad som gäller för varje enskild grupp av patienter. Detta tillvägagångssätt kallas för precisionsmedicin.
Geografi
Länge har det ansetts att förekomsten av kognitiv sjukdom är likartad i olika delar av världen. Undersökningar pågår om hur det faktiskt förhåller sig. Det finns tecken på att den åldersspecifika förekomsten ökar i utvecklingsländerna och minskar något i västvärlden. I Västeuropa och i USA är Alzheimers sjukdom vanligast medan vaskulär demens är den mest förekommande demenssjukdomen i Östasien, till exempel i Japan. Skillnaden kan bero på genetiska olikheter och att förekomsten av hjärt-kärlsjukdomar samt att miljö och kulturella faktorer påverkar insjuknandet i Alzheimers sjukdom. Nya studier visar att luftföroreningar är en riskfaktor även för att drabbas av kognitiv svikt.
Utbildning
Låg utbildning tycks öka risken att utveckla Alzheimers sjukdom och vaskulär demens. Ju kortare utbildning desto högre risk, vilket kan ha flera orsaker. Det kan vara så att personer med låg utbildningsnivå har svårare att kompensera för kognitiv försämring, det som kallas för "kognitiv reserv" byggs nämligen på bland annat av utbildning. Personer med hög utbildning aktiverar ofta hjärnan mer under livet. En annan förklaring är att människor med hög utbildning ofta lever ett mer hälsosamt liv vilket innebär att låg utbildning är associerat med mer livsstilsrelaterad sjuklighet som hjärt-kärlsjukdomar och övervikt.
Sociala faktorer, livshändelser och depression
Alzheimers sjukdom har associerats med minskat socialt nätverk, psykiska trauman under livet och depression.
De flesta studier av sambandet mellan depression och senare utveckling av kognitiv svikt har dock inte kunnat fastställas som ett rent orsakssamband. Istället kan det vara så att eftersom depression ofta leder till ökad isolering och minskat socialt nätverk, tappar en deprimerad person vissa skyddande faktorer. Sociala nätverk ökar nämligen chansen för stimulans av hjärnan och gör att man står bättre rustad mot utvecklingen av kognitiv försämring. Tyvärr innebär sjukdomen i sig ofta en minskning av sociala kontakter vilket kan medföra att försämringen går snabbare.
Vaskulära faktorer
Rökning, högt blodtryck, diabetes och fetma är riskfaktorer för både vaskulär demens och Alzheimers sjukdom. Flera studier har funnit att blodtrycket är förhöjt 10–25 år innan Alzheimers sjukdom utvecklas. Åren innan sjukdomen blir konstaterad sjunker blodtrycket och studier har visat att det finns ett samband mellan demens och lågt blodtryck. Det sjunkande blodtrycket hos patienter med kognitiv svikt beror sannolikt på att den centrala blodtrycksregleringen i hjärnan sätts ur spel. Sambandet mellan högt blodtryck och Alzheimers sjukdom kan finnas tidigt, då man funnit att personer i medelåldern med högt blodtryck har en ökning av senila plack och neurofibrillära nystan i hjärnan. Ett liknande mönster har rapporterats för höga blodfetter.
Rökning är en annan riskfaktor för Alzheimers sjukdom. Även risken att drabbas av vaskulär demens ökar för rökare.
Studier som visar samband mellan olika faktorer kan ibland vara svårtolkade. Tvärsnittsstudier har till exempel visat att Alzheimerpatienter ofta röker mindre än andra. En orsak kan vara att kriterierna för diagnosen gjort att de Alzheimersjuka varit osedvanligt kärlfriska, medan de kärlsjuka har fått andra diagnoser. En annan kan vara överlevnadsfaktorer då personer som röker dör tidigare än andra.
Skalltrauma
Sambandet mellan skalltrauma (kraftigt slag mot skallen) och Alzheimer har länge varit föremål för stort intresse men är fortfarande oklart. Flera studier visar på ett samband medan andra inte gör det. Det kan bero på att studierna skiljer sig åt där man ibland har studerat unga, idrottande män och ibland äldre samt att graden av skalltrauma inte alltid har tagits i beaktande. Kopplingen tror man även vid skalltrauma går via kärlpåverkan, men även ökad inflammation i hjärnan. Traumat riskerar att sätta igång processer som i sin tur påverkar mekanismer relaterade till Alzheimers sjukdom.
Skyddande faktorer
Studier säger att östrogen, antiinflammatoriska läkemedel, statiner (typ av blodfett), blodtryckssänkande mediciner och måttlig förbrukning av alkohol skyddar mot Alzheimers sjukdom. Men studierna kan bara föreslå att vissa läkemedel är skyddande. Det finns en överhängande risk att resultaten beror på ytterligare livsstilsfaktorer hos behandlade respektive icke behandlade personer. Orsaken kan också vara att personer med lägre utbildning och social status ofta inte får den behandling som de borde få.
Experimentella studier har visat att östrogen har egenskaper som kan vara skyddande mot demens och flera studier har rapporterat att förekomsten av Alzheimers sjukdom är lägre hos kvinnor som använt östrogen. Samtidigt har dessa kvinnor i allmänhet varit mycket mer intresserade av sin hälsa än andra kvinnor. Sedan mitten av 1990-talet har bruket av östrogen bland kvinnor där menstruationen har upphört ökat dramatiskt.
Minnesstörningar går att förebygga
Forskning kring livsstilsprevention pågår på flera håll i världen. En av de första och största studierna på området har letts av professor Miia Kivipelto vid Karolinska Institutet. FINGER-studien vars modell nu har lanserats i över 60 andra länder världen över, har visat att risken att drabbas av minnesstörningar kan minskas med nästan 30 procent genom att följa ett livsstilsprogram.
